Vardagen del 2 som i två kottar

Tänk att det redan har gått en månad sedan Simon hittade till vår familj genom ett hål i min mage... Dagarna rinner iväg med amning och mer amning, halva siestor och försök att jonglera bebis med uppmärksamhetskrävande tvååring. Nomi går fortfarande halva dagarna på dagis, det är tur att hon får stimulans där för mamman är rätt splittrad. Pappan är en rolig lekfarbror som kommer hem och tar över efter den svettiga mamman, och så finns som tur är det tålmodiga hembiträdet (tänk Alva i "Emil i Lönneberga" som tar fram kakburken när barnen skriker i kapp)

I veckan hade vi tvåårskontroll på Nomi och hon gick igenom besiktningen, den här gången utan att skrika som om stetoskopet och öronlampan vore tortyrredskap från den spanska inkvisitionen... Sköterskan som stod på min blinda sida mutade med karameller (stående inslag i alla serviceinrättningar, även hos tandläkaren...) och jag sa med syrlig röst "ja du kan väl få en idag FAST det inte är LÖRDAG" - doktorn skrattade så hon hoppade åt det skämtet...

Så är livet för tillfället, vi planerar för några mindre utflykter under hösten/våren och så naturligtvis för mormors och morfars besök i december!

Mammaledighet!

Nu har det gått två veckor och jag håller fortfarande på att vänja mig vid att såsa omkring hemma med Simon hela dagarna och naturligtvis med Nomi, halva dagarna...
Den första veckan blev lite hektisk, Simon fick rejält med gulsot och fick ligga på klinik i två dygn, verkligen skitjobbigt för mig (han verkade inte tycka det var så jobbigt, han sov mest under "solen"). Sen har det förstås varit återbesök för mig, återbesök för honom, första vaccinationen och registrering på svenska konsulatet. Alltså, inte så mycket "ledighet"...
Mellan alla beök och utflykter blir det mest amning, han försöker nog ta igen den lite fjuttiga födelsevikten, nästan ett kilo mindre än storasyster. Då läser jag romaner... Något jag lärde mig med Nomi, att ha en liten nattlampa och att kunna hålla pocketböcker med en hand: Anders Paulruds "ett ögonblicks verk" om en uppväxt i trettitalets Blekinge och Köpenhamn, Monica Ali:s "Brick Lane" (mycket bättre än jag trott, vet inte varför jag undvikit den) Camilla Läckbergs deckare som utspelar sig i Fjällbacka, samt nu Sebag Montefiore:s "Stalin" - den går knappt att hålla i en hand och är outhärdligt detaljrik men jag ska igenom den... Fler boktips emottages tacksamt, jag ska be om en liten last hemifrån när min kollega åker till Stockholm i november!

Och igår var det Nomis födelsedag! Två år har gått sen vår lilla sktunge kom till oss. Ska ladda ner bilder från dagiskalaset och lägga in alldeles strax!

Hej Simon!

Hoppsan! Det var planerat att Simon skulle födas med kejsarsnitt den 4 oktober (061004, ett fint och jämnt personnummer, tillika mina föräldrars bröllopsdag) men det sista ultraljudet förändrade den saken. Det visade sig att Simon hade navelsträngen hårt virad två varv runt halsen och även om man i Sverige inte ens märker sådant förrän bebisen sticker ut huvudet, så är det här en bra orsak till att rynka på ögonbrynen, titta den blivande mamman i ögonen och sen utbrista i ett "jag tycker vi tar ut ungen NU"... Och NU i det här fallet var i torsdags, så personnumret blev istället 060928. Inte alls lika snyggt.
Men vilken snygg unge!? Han kom ut akompanjerad av min heltokiga läkares och barnläkarens diskussion om huruvida den nya "Diet Catering" - butiken i vårt område är bra eller inte (uppenbarligen enligt barnläkaren som gått ner elva kilo på en månad genom att få anpassad mat levererad till dörren till lunch och middag) och sedan en lång ihoptråckling till ett kassettband med gamla fina sextitalslåtar (att jag sagt att jag inte ville ha med musik till förlossningen innebar tydligen bara att JAG inte behövde det, min läkare behövde tydligen bakgrundsljud till broderiet...)
Simon vägde i alla fall fjuttiga 2900g (kallas trots detta tjockis av barnläkaren) och var 48.5cm lång. Han är väldigt lik sin storasyster, dock inte Nomi utan Ines som dog.
Nomi är glad och nöjd och klappar bebisen för det mesta men lika ofta är hon extremt ointresserad. Vårt nya pedagogiska grepp har på två dagar blivit "Nomi, ska du visa Simon hur man äter upp sin yoghurt?" och liknande exempel...
Nu är jag mammaledig i sex månader och ska under den tiden göra intet utom att mata och byta och läsa romaner. Tror jag.
Hälsningar från en jääättestor familj!!!