Vardagen del 2 som i två kottar

Tänk att det redan har gått en månad sedan Simon hittade till vår familj genom ett hål i min mage... Dagarna rinner iväg med amning och mer amning, halva siestor och försök att jonglera bebis med uppmärksamhetskrävande tvååring. Nomi går fortfarande halva dagarna på dagis, det är tur att hon får stimulans där för mamman är rätt splittrad. Pappan är en rolig lekfarbror som kommer hem och tar över efter den svettiga mamman, och så finns som tur är det tålmodiga hembiträdet (tänk Alva i "Emil i Lönneberga" som tar fram kakburken när barnen skriker i kapp)

I veckan hade vi tvåårskontroll på Nomi och hon gick igenom besiktningen, den här gången utan att skrika som om stetoskopet och öronlampan vore tortyrredskap från den spanska inkvisitionen... Sköterskan som stod på min blinda sida mutade med karameller (stående inslag i alla serviceinrättningar, även hos tandläkaren...) och jag sa med syrlig röst "ja du kan väl få en idag FAST det inte är LÖRDAG" - doktorn skrattade så hon hoppade åt det skämtet...

Så är livet för tillfället, vi planerar för några mindre utflykter under hösten/våren och så naturligtvis för mormors och morfars besök i december!