Monday, October 08, 2007

Grattis Simon ett år! Här blir han matad med kanelbulle av sin snälla syster...


Och här är snälla syster Nomi med sin bästis Felix. Felix första ord varje morgon just nu är tydligen "Nomi?". Tyvärr är kärleken inte alltid besvarad, Nomi som ju är ett år äldre och något mer bevandrad i egoismens och den kalla verklighetens äganderättsprinciper, kan ofta ge Felix en välriktad sittopp när han verkar vilja ha något som Nomi just då tycker är intressant (eller vice versa, kanske).

Simons ettårskalas var annars en trevlig tillställning, med grillen i full blås och tårta med m&m:s (jag skulle laddat upp foton, men datorn har nu i sin förtida senilitet helt slutat att känna igen kamerasladden så de här bilderna är lånade). Simon fattade inte allt, men vi kunde i alla fall konstatera att han är något mindre intresserad av sötsaker än Nomi, som på sitt ettårskalas åt båd ett antal bullar, tårta och Jello!

Nu är det två veckor kvar här i La Paz, och jag försöker packa, dvs lägga fram allt som ska ner i lådor och rensa bort sånt vi inte behöver (ganska mycket) och samtidigt ha kvar så att vi kan klä oss och leka med några leksaker innan vi sticker! Lucho passade på att sticka till Ayacucho en sista gång på ett tag, så jag fixar detta efter läggning av två (nu ganska förkylda)barn...

Sunday, September 23, 2007

Sista månaden i La Paz...

Nomi på livsfarlig studsmatta
Nybadad Simon med sin farmorAllison och Dolores på taket till San Franciscokyrkan
Ja nu går tiden fort! Både för Bolivia och för familjen. Här har den grundlagsstiftande församlingen suspenderats en månad. Någon kom på det ultimata sättet att få församlingen att helt bryta ihop; högeralliansen och Santa Cruz-eliten föreslog att hela administrationen skulle flytta till Sucre och göra staden till ensam huvudstad. Detta väckte chauvinismen i varenda människa och delade landet ännu mer i två, ledde till slagsmål i parlamentet och total paralys i den grundlagsstiftande församlingen. Nu måste det till förhandling på andra nivåer och i andra forum för att få allt att gå ihop! Det är hjärtslitande att se på, när landet i övrigt har så mycket som går bra. Underskottet i statskassan är sedan länge borta, flera av destatliga programmen har gått bra, och utvecklingen skulle verkligen kunna gå framåt. Om det inte vore för alla som inte vill att den ska det.
För familjen går det bra, vi har besök av farmor Dolores igen - hon kom till Nomis ettårsdag och kommer igen till Simons dito, den här gången med Allison, Luchos lillasyster som följeslagare. De har hunnit tokshoppa på billigmarknaden i El Alto (vad sägs om två par jeans för femton spänn, eller en läderjacka för en hundring? Lite andra priser än här nere i Zona Sur, vår gräddhylla i dalen...).
Simon har tagit ett par steg (dvs, han vinglade framåt efter att jag släppt taget) och är som vanligt glad och nöjd. Nomi har haft kalasöverdos, felix fyllde två och Adrina fyra i veckan. Och nästa fredag är det Simons tur, det blir (förmodligen vårt sista) grillparty på lördag för att fira.
Nomis treårsdag blir det sista barnkalaset i La Paz, sen får det bli Sachertårta och Apfelstrudel i Wien.

Wednesday, August 15, 2007

Sommar i Sverige

Oj vad fort tiden går när man är på semester! vi åkte hem hela sex veckor den här gången och ändå hann vi inte göra allt vi ville. Planeringen var väl lite sådär, det blev rätt hattigt när vi försökte träffa så många som möjligt (och ändå inte träffade på långt när alla vi ville) och samtidigt fixa och trixa med sånt man måste när man är hemma. Till exempel flyttade vi alla våra grejor från Kärrtorp för vår nya hyresgäst skulle såklart hyra omöblerat... Och att bo hos morfar och mormor i Viksjö blev nog lite påfrestande till sist, en ständig ljud- och leksaksmatta låg över Plommonvägen, där även moster Marianne bodde på sin årliga jobbsemester. Det är tanterna med Nomi ni ser i hammocken...


Vi hann i alla fall göra ett par trevliga utflykter, även om det inte blev så mycket sol och bad (hos Alex och David i Fjällbacka har vi fått besöksförbud, det är tydligen alltid dåligt väder när vi är där). Båtbilderna är från Fjällis, tack så mycket för att vi fick komma dit! Vi var också och firade Walters trettioårsdag på Ormön, ca tjugo vuxna och ett enda kryll av små barn! Stor skillnad från midsommar för fem år sedan då några spridda graviditeter och två nyfödda var det enda tecknet på den nära förestående befolkningsexplosionen i Julias vänskapskrets...


Den stora skillnaden på den här bilden jämfört med den första är att Nomi inte längre bär blöja! Det är nog därför hon ser så nöjd ut... Vår duktiga stora tjej bytte också språk helt och pratade helt begriplig svenska med alla utom pappa, och lekte en massa med morfar och mormor när de var barnvakter. Hon fick också stå ut med otaliga besök hos små bebisar och lite större barn som hon inte hade en aning om huruvida hon träffat förr eller ej ("vad roligt Nomi, nu ska du få träffa Moltas och Hedda!!!" = lek nu med dessa helt okända ungar så att mamma kan få skvallra ostört med deras mamma!)


En intressant lek: täck över morfar med alla handdukar som ligger och dräller i och runt altanen för att alla husgäster har glömt vems som är vems...

Resan tillbaka till Bolivia gick sedan förhållandevis lugnt till, den som var mest irriterad denna gång var nog Simon som nu kan stå lull och ville gå i gången hela tiden. Men, tack KLM för god service och tålamod!!! Och nu ska vi bara vara här i tio veckor till, sen ska det flyttas vidare i november... till Wien! Vi ska flytta till Wien hastigt och lustigt eftersom Nina fått ett jobb på OSSE. Det ska bli superspännande! Undrar om vi kan byta namn på Bloggen till sverigeosterrike... Denna flytt gör vi framför allt för att vi har gett upp förhoppningarna om att någon någonsin ska komm aoch besöka oss här i La Paz. Från och med nästa år blir det inga sex veckor i Stockholm, det blir Salzburg, Prag, Budapest, Piemonte... Den som vill hänger med!

Monday, June 18, 2007

Vår lilla kommunist, Illimani och en glad skit



Eftersom vi bor i ett land som styrs av en kommunist, förmodligen terrorist och knarkodlare, så passar ju Nomis T-shirt bra. Mycket kritik mot denna regering som inte rättar sig efter storebrors order och rekommendationer, och ännu hårdare ord när de inte lyckas lösa sekellånga problem orsakade av femhundra års misstyre och idioti, på en kvart eller så. Konflikterna är många och oppositionen gör sitt bästa för att stöka till det. I den grundlagsstiftande församlingen t.ex., som har tagit månader att få ordning på, kör högerpartisterna med en särskild teknik: när varje dags session börjar räcker en av dem upp handen och säger något rasistiskt, dumt eller bara provocerande. Vilket gör att 50 personer begär ordet för att svara. Så gick den dagen. I fallet mot den förrymde expresidenten som beordrade polis och miiltär att skjuta rätt in i folkmassan i oktober 2003 har man nu kommit så långt att överåklagaren borde begära rättegång. Då meddelar högsta domstolen att ALLA domarna tänker ta semester från den 25 juni. Det är så KUL att jobba i Latinamerika! Jobbet tar liksom aldrig slut!!!

Berget Illimani är majestätiskt (och inte klättervänligt), för att få ett bra kort får man åka över kanten på bergen bakom stan. Var där och hälsade på en konstnär häromhelgen, ska nog köpa en tavla av henne. Hon bor precis där jag har tagit kortet men målar nästan aldrig av berget.
Nu ska jag jobba en vecka till, sen åker vi hem till Sverige i sex veckor. Vi bor som vanligt på vandrarhemmet Plommonet i Viksjö. Det äldre paret som har panget kommer i sommar att hysa oss och min moster från Brasilien, Åsa med familj kommer först i oktober men då för gott - eller i alla fall för ett längre tag. Alternativet vore för dem att flytta till någon gudsförgäten förort till D.C och betala hela Åsas lön (eller Daves för den delen) till barnomsorg och försäkringar. Nu blir det snöglopp, bävernylon och konsumköer för lille Nils istället! Hurra för Sverige! Vi hörs.

Sunday, May 13, 2007

Barn och Mat




Titta nu kan Simon sitta!
Och så et par bilder från första maj-middagen hemma hos oss, med Ola, Nilla, Ben, Johanna, Ulrika och Cecilia.
Sista veckan i april var Nina på möte i Cusco, det ar fjärde gången i Inkas huvudstad för mig så jag klev faktiskt inte ens utanför hotellet de första tre dagarna, jag bara njöt av att läsa en bok på rummet och sova hela nätter. Annars var det trevligt att träffa kollegorna från Centralamerika (och en del från våra nationella kontor i Sydamerika ockå) efter all mammaledighet och sånt. Till hösten blir det eventuellt ett regionalt möte i El Salvador, spännande eftersom jag aldrig varit där (förutom spänningen som finns i att det sker typ, tusen rån och mord om dagen i San Salvador)
Maj har inte bjudit på så många överraskningar ännu, det börjar bli lite kallare på nätterna, Nomi slåss lite oftare med grabbarna på dagis (hon tar ut avundsjukan på simon, gissar vi) och Simon har efter en riktigt svacka i sömnvanorna nu börjat normalisera nätterna igen; med tanke på att vi ska trängas på Plommonvägen igen om mindre än två månader så är det dags för honom att fatta vad som gäller under dygnet!

Friday, April 13, 2007

Påsk i Arequipa

Vulkanen Misti i Arequipa Peru
MAjestätisk Kondor, alldeles vild
Majestätisk Simon i Colcadalen
Butter Nomi i Rågfält (på glad Lucho)

Ja så här vackert kan det vara. Den som minns våra fula bilder från förra årets leriga påsk i Sorata kan konstatera att vi hade tur med vädret. Men å andra sidan fick vi åka bil i tio timmar för att komma till Arequipa, och sedan stå ut med att Simon började vakna på natten igen (vilket han precis slutat med innan vi åkte), att Nomi plötsligt utvecklade åksjuka, och att Luchos bossiga storasyrra Maria Angela ständigt slet ut nappen ur munnen på Nomi och sa "det där är kacka!!!" vilket inte gjorde Nomi till en gladare person direkt... (Nomis mamma befann sig under hela resan på gränden till nervsammanbrott medan pappan utövade det för män så vanliga tricket att sätta på sig öronfilter och le charmigt...) Som grädde på moset fick vi uppleva ett milt jordskalv en dag, rätt läskigt. Men känner sig liksom lite full plötsligt, rutorna börjar skallra och så låter det som ett flygplan flyger precis över huvudet på en. En väldigt vilsam plats var annars Santa Catalinaklostret, en liten stad i staden, där förr fina familjer satt sin andra dotter som nunna.
Från Arequipa åkte vi upp till Colca. Colcadalen är helt ljuvligt vacker, och vi hittade ett fantastiskt hotell med utsikt över dalen, stor buffé, och en tam alpacka till Nomis glädje (hon är ju helt galen i alla djur, utom en papegoja vid titicacasjön som hon av någon anledning blev vansinnigt rädd för i julas). Sedan var man tvungen att stiga upp tidigt (som vi ju är rätt vana vid...suck) för att köra till den plats där solljuset värmer luften ända ner i dalen vid åtta på morgonen, och kondorerna svävar upp liksom av sig själva. En otroligt vacker upplevelse. Det tyckte särskilt Simon. Tror vi.
Hemvägen gick rätt bra, fast vi fick med oss Maria Angela och hennes mamma (hon är alltså Luchos halvsyster) och Maria Angela blev nedspydd två gånger av Nomi. Och bilen blev plötsligt knäpp - vi hade haft problem med larmet tidigare, men fått bilen inlagd på totalsanering, men nu började det krångla igen: slog man på ljuset stannade motorn, och försökte man med blinkers så gick vindrutetorkaren igång... Sista biten in i El Alto vid kvällskvisten var lite läskig eftersom vi bara kunde köra med parkeringsljusen på...
Nu blir det nog inga jättelånga bilresor mer på ett tag, Nomis balansorgan ska väl vänja sig först. Själv ska jag försöka vänja mina hjärnceller vid att arbeta igen, det har nu gått två veckor (med påsklovet emellan, guskelov) och det är lite hektiskt. Men roligt också. Hej för den här gången!

Tuesday, March 06, 2007

Simon i Sucre

Här är Lorenza och Simon på torget i Sucre
Stan är ganska lik Ayacucho, med sina tegeltak och innergårdar
På väg till marknaden
Förra veckan fick jag för mig att resa till Sucre. Diakonia höll ett arbetsmöte där och ajg ville komma in lite i arbetet innan jag sätter igång den 1 april. Bästa sättet att åka dit är med flyg, fast flygplatsen är lite läskig, den är karvad i berget och ganska kort... Eftersom det var två nätter fick ju Simon följa med såklart, och för att han skulle ha något att göra medan jag satt i möte så fick Lorenza också komma med! Det passade alla strålande.
Sucre är en liten stad, och många av stadens hus är vitmålade och renoverade. Väldigt charmigt och turistvänligt. Här finns också högsta domstolen och en del andra administrativa säten, Bolivia anses ju ha två huvudstäder. Här finns också det just nu viktigastesom hänt Bolivia: den grundlagsstiftande församlingen, som ska skriva en ny grundlag innan året är slut. Det ärmånga processer som pågår inom den här församlingen, och mycket gammal och jobbig historia som ska gås igenom. I ett utskott sitter en medlem av ursprungsfolket Chiquitanos, som ska skriva artiklar tillsammans med en ex-landshövdning. Landshövdingen är jordägare och hade Chiquitanons mamma och pappa som daglönare för inte alls länge sen. Och nu sitter de tillsammans och ska förnya landet...
Lucho ska åka till Ecuador i nästa vecka, och ha utvecklingssamtal med UBV:s volontärer där. Han gillar ju inteatt resa särsklit mycket men ser ändå fram emot det!!!