Djur och natur

Hej!

Som ni ser lever vi ett enormt aktivt liv här i La Paz... Teven har blivit lite poppis åtminstone en halvtimma varje kväll när det är "Barney" på Discovery Kids. Inget våld, bara en stor lila dinosaurie... Den andra bilden visar utsikten från mitt fönster en klar dag, det är Illlimani, La Paz symbol. Inte landets högsta berg men väldigt svårt att ta sig upp för har jag förstått, det finns tom de som säger att berget inte tillåter att människor klättrar på det...

Vi har kommit på att vi saknar Sverige på en del väldigt typiska plan - satt och talade nostalgiskt om Nackareservatet häromkvällen, trots att vi aldrig kommit längre än en timma in i själva reservatet så är det speciellt att gå ut och hamna rakt i skogen... Istället får vi leta upp parker och artificiella grönområden att gå runt i. Som idag t.ex. då vi gick på zoo (ungefär det värsta i "naturväg" jag kan tänka mig - tänk er t.ex. åtta uttråkade kondorer i vad som mest liknar ett enormt uppochnervänt durkslag... men Nomi gillar aporna). LÅnga vandringar inbegriper först en lååång tur med bilen och sedan övernattning, och det har vi inte kommit oss för med ännu. Nomis rutiner har gjort oss väldigt inrutade måste jag säga! Trodde inte jag skulle bli en såå strikt mamma som håller på fasta mat- och sovtider etc...

Vi har haft två dagar ledigt tack vare karnevalen, och hade först tänkt att åka till Oruro över dagen, men ovannämnda rutiner fick oss på andra tankar. Karneval betyder liksom i Peru mängder av alkohol, vattenballonger i massor och allmänt kaos. Visserligen har karnevalen i Oruro rykte för sina fantastiska parader men när vi fick veta att de inte kom igång förrän två på eftermiddagen istället för planerade kl.10 så insåg vi att vi gjorde rätt som stannade hemma...

Till sist vill jag passa på att gratulera Karolina och John och välkomna lilla Lucia Billing till världen! Vi skickar en present och hoppas att den kommer fram till Geneve!

Tills vi hörs igen, kramar från familjen marsvin i Bolivia...

Hej igen!
Nu gick det visst att ladda ner ett par bilder igen. Nomi fick en fin fredströja när jag hade varit i Caracas på World social forum i förra veckan... Forum var inte så bra som jag hade väntat mig efter fem år i Porto Alegre så var Caracas inte det bästa alternativet, vare sig logistikmässigt eller ideologiskt... Dels var man tvungen att ta sig långa sträckor mellan områden (inte bra när ett seminarium blev inställt och jag då skulle till ett som låg på andra sidan stan) och många många seminarier hi-jackades av konstiga venezolanska organisationer som lovprisade Hugo Chavez. Konstigt.
Här i Bolivia är det lugnt, med den nye presidenten som ska stalla ALLT tillrätta (har vi hört den förut). Skillnaden är att nästan alla organisationer i det civilia samhället står på hans sida och försöker göra sitt till för att stödja den nya regeringen. Många av parlamentarikerna och senatorerna kommer just från dessa organisationer (riktigt många från organisationer som länge stötts av Diakonia) och kommer förhoppningsvis inte att överge deras agendor helt... Strömningarna gör vårt arbete både lättare och svårare - nu är det bråttom bråttom att få till stånd alla dessa löften som nu ska infrias av regeringen tillsammans med hela befolkningen - att ordna en konstituerande församling som med representation från alla läger ska arbeta fram en helt ny konstitution, att fixa fram förslag på autonomier, att ordna upp ekonomin med hjälp av skatter och nationalisering av gasresurser... President Evo har i alla fall börjat med att sänka både sin egen, ministrarnas och parlamentarikernas löner. Själv behåller jag gärna min.
Vi hörs!