Sista månaden i La Paz...

Nomi på livsfarlig studsmatta
Nybadad Simon med sin farmorAllison och Dolores på taket till San Franciscokyrkan

Ja nu går tiden fort! Både för Bolivia och för familjen. Här har den grundlagsstiftande församlingen suspenderats en månad. Någon kom på det ultimata sättet att få församlingen att helt bryta ihop; högeralliansen och Santa Cruz-eliten föreslog att hela administrationen skulle flytta till Sucre och göra staden till ensam huvudstad. Detta väckte chauvinismen i varenda människa och delade landet ännu mer i två, ledde till slagsmål i parlamentet och total paralys i den grundlagsstiftande församlingen. Nu måste det till förhandling på andra nivåer och i andra forum för att få allt att gå ihop! Det är hjärtslitande att se på, när landet i övrigt har så mycket som går bra. Underskottet i statskassan är sedan länge borta, flera av destatliga programmen har gått bra, och utvecklingen skulle verkligen kunna gå framåt. Om det inte vore för alla som inte vill att den ska det.

För familjen går det bra, vi har besök av farmor Dolores igen - hon kom till Nomis ettårsdag och kommer igen till Simons dito, den här gången med Allison, Luchos lillasyster som följeslagare. De har hunnit tokshoppa på billigmarknaden i El Alto (vad sägs om två par jeans för femton spänn, eller en läderjacka för en hundring? Lite andra priser än här nere i Zona Sur, vår gräddhylla i dalen...).

Simon har tagit ett par steg (dvs, han vinglade framåt efter att jag släppt taget) och är som vanligt glad och nöjd. Nomi har haft kalasöverdos, felix fyllde två och Adrina fyra i veckan. Och nästa fredag är det Simons tur, det blir (förmodligen vårt sista) grillparty på lördag för att fira.
Nomis treårsdag blir det sista barnkalaset i La Paz, sen får det bli Sachertårta och Apfelstrudel i Wien.