Larrea i Bolivia

2007-10-08T11:44:00.000-07:00

Grattis Simon ett år! Här blir han matad med kanelbulle av sin snälla syster...

Och här är snälla syster Nomi med sin bästis Felix. Felix första ord varje morgon just nu är tydligen "Nomi?". Tyvärr är kärleken inte alltid besvarad, Nomi som ju är ett år äldre och något mer bevandrad i egoismens och den kalla verklighetens äganderättsprinciper, kan ofta ge Felix en välriktad sittopp när han verkar vilja ha något som Nomi just då tycker är intressant (eller vice versa, kanske).

Simons ettårskalas var annars en trevlig tillställning, med grillen i full blås och tårta med m&m:s (jag skulle laddat upp foton, men datorn har nu i sin förtida senilitet helt slutat att känna igen kamerasladden så de här bilderna är lånade). Simon fattade inte allt, men vi kunde i alla fall konstatera att han är något mindre intresserad av sötsaker än Nomi, som på sitt ettårskalas åt båd ett antal bullar, tårta och Jello!

Nu är det två veckor kvar här i La Paz, och jag försöker packa, dvs lägga fram allt som ska ner i lådor och rensa bort sånt vi inte behöver (ganska mycket) och samtidigt ha kvar så att vi kan klä oss och leka med några leksaker innan vi sticker! Lucho passade på att sticka till Ayacucho en sista gång på ett tag, så jag fixar detta efter läggning av två (nu ganska förkylda)barn...

Sista månaden i La Paz...

2007-09-23T18:03:00.000-07:00

Nomi på livsfarlig studsmatta
Nybadad Simon med sin farmorAllison och Dolores på taket till San Franciscokyrkan

Ja nu går tiden fort! Både för Bolivia och för familjen. Här har den grundlagsstiftande församlingen suspenderats en månad. Någon kom på det ultimata sättet att få församlingen att helt bryta ihop; högeralliansen och Santa Cruz-eliten föreslog att hela administrationen skulle flytta till Sucre och göra staden till ensam huvudstad. Detta väckte chauvinismen i varenda människa och delade landet ännu mer i två, ledde till slagsmål i parlamentet och total paralys i den grundlagsstiftande församlingen. Nu måste det till förhandling på andra nivåer och i andra forum för att få allt att gå ihop! Det är hjärtslitande att se på, när landet i övrigt har så mycket som går bra. Underskottet i statskassan är sedan länge borta, flera av destatliga programmen har gått bra, och utvecklingen skulle verkligen kunna gå framåt. Om det inte vore för alla som inte vill att den ska det.

För familjen går det bra, vi har besök av farmor Dolores igen - hon kom till Nomis ettårsdag och kommer igen till Simons dito, den här gången med Allison, Luchos lillasyster som följeslagare. De har hunnit tokshoppa på billigmarknaden i El Alto (vad sägs om två par jeans för femton spänn, eller en läderjacka för en hundring? Lite andra priser än här nere i Zona Sur, vår gräddhylla i dalen...).

Simon har tagit ett par steg (dvs, han vinglade framåt efter att jag släppt taget) och är som vanligt glad och nöjd. Nomi har haft kalasöverdos, felix fyllde två och Adrina fyra i veckan. Och nästa fredag är det Simons tur, det blir (förmodligen vårt sista) grillparty på lördag för att fira.
Nomis treårsdag blir det sista barnkalaset i La Paz, sen får det bli Sachertårta och Apfelstrudel i Wien.

Sommar i Sverige

2007-08-15T16:21:00.001-07:00

Oj vad fort tiden går när man är på semester! vi åkte hem hela sex veckor den här gången och ändå hann vi inte göra allt vi ville. Planeringen var väl lite sådär, det blev rätt hattigt när vi försökte träffa så många som möjligt (och ändå inte träffade på långt när alla vi ville) och samtidigt fixa och trixa med sånt man måste när man är hemma. Till exempel flyttade vi alla våra grejor från Kärrtorp för vår nya hyresgäst skulle såklart hyra omöblerat... Och att bo hos morfar och mormor i Viksjö blev nog lite påfrestande till sist, en ständig ljud- och leksaksmatta låg över Plommonvägen, där även moster Marianne bodde på sin årliga jobbsemester. Det är tanterna med Nomi ni ser i hammocken...

Vi hann i alla fall göra ett par trevliga utflykter, även om det inte blev så mycket sol och bad (hos Alex och David i Fjällbacka har vi fått besöksförbud, det är tydligen alltid dåligt väder när vi är där). Båtbilderna är från Fjällis, tack så mycket för att vi fick komma dit! Vi var också och firade Walters trettioårsdag på Ormön, ca tjugo vuxna och ett enda kryll av små barn! Stor skillnad från midsommar för fem år sedan då några spridda graviditeter och två nyfödda var det enda tecknet på den nära förestående befolkningsexplosionen i Julias vänskapskrets...

Den stora skillnaden på den här bilden jämfört med den första är att Nomi inte längre bär blöja! Det är nog därför hon ser så nöjd ut... Vår duktiga stora tjej bytte också språk helt och pratade helt begriplig svenska med alla utom pappa, och lekte en massa med morfar och mormor när de var barnvakter. Hon fick också stå ut med otaliga besök hos små bebisar och lite större barn som hon inte hade en aning om huruvida hon träffat förr eller ej ("vad roligt Nomi, nu ska du få träffa Moltas och Hedda!!!" = lek nu med dessa helt okända ungar så att mamma kan få skvallra ostört med deras mamma!)

En intressant lek: täck över morfar med alla handdukar som ligger och dräller i och runt altanen för att alla husgäster har glömt vems som är vems...

Resan tillbaka till Bolivia gick sedan förhållandevis lugnt till, den som var mest irriterad denna gång var nog Simon som nu kan stå lull och ville gå i gången hela tiden. Men, tack KLM för god service och tålamod!!! Och nu ska vi bara vara här i tio veckor till, sen ska det flyttas vidare i november... till Wien! Vi ska flytta till Wien hastigt och lustigt eftersom Nina fått ett jobb på OSSE. Det ska bli superspännande! Undrar om vi kan byta namn på Bloggen till sverigeosterrike... Denna flytt gör vi framför allt för att vi har gett upp förhoppningarna om att någon någonsin ska komm aoch besöka oss här i La Paz. Från och med nästa år blir det inga sex veckor i Stockholm, det blir Salzburg, Prag, Budapest, Piemonte... Den som vill hänger med!

Vår lilla kommunist, Illimani och en glad skit

2007-06-18T17:33:00.000-07:00

Eftersom vi bor i ett land som styrs av en kommunist, förmodligen terrorist och knarkodlare, så passar ju Nomis T-shirt bra. Mycket kritik mot denna regering som inte rättar sig efter storebrors order och rekommendationer, och ännu hårdare ord när de inte lyckas lösa sekellånga problem orsakade av femhundra års misstyre och idioti, på en kvart eller så. Konflikterna är många och oppositionen gör sitt bästa för att stöka till det. I den grundlagsstiftande församlingen t.ex., som har tagit månader att få ordning på, kör högerpartisterna med en särskild teknik: när varje dags session börjar räcker en av dem upp handen och säger något rasistiskt, dumt eller bara provocerande. Vilket gör att 50 personer begär ordet för att svara. Så gick den dagen. I fallet mot den förrymde expresidenten som beordrade polis och miiltär att skjuta rätt in i folkmassan i oktober 2003 har man nu kommit så långt att överåklagaren borde begära rättegång. Då meddelar högsta domstolen att ALLA domarna tänker ta semester från den 25 juni. Det är så KUL att jobba i Latinamerika! Jobbet tar liksom aldrig slut!!!

Berget Illimani är majestätiskt (och inte klättervänligt), för att få ett bra kort får man åka över kanten på bergen bakom stan. Var där och hälsade på en konstnär häromhelgen, ska nog köpa en tavla av henne. Hon bor precis där jag har tagit kortet men målar nästan aldrig av berget.

Nu ska jag jobba en vecka till, sen åker vi hem till Sverige i sex veckor. Vi bor som vanligt på vandrarhemmet Plommonet i Viksjö. Det äldre paret som har panget kommer i sommar att hysa oss och min moster från Brasilien, Åsa med familj kommer först i oktober men då för gott - eller i alla fall för ett längre tag. Alternativet vore för dem att flytta till någon gudsförgäten förort till D.C och betala hela Åsas lön (eller Daves för den delen) till barnomsorg och försäkringar. Nu blir det snöglopp, bävernylon och konsumköer för lille Nils istället! Hurra för Sverige! Vi hörs.

Barn och Mat

2007-05-13T10:39:00.000-07:00

Titta nu kan Simon sitta!

Och så et par bilder från första maj-middagen hemma hos oss, med Ola, Nilla, Ben, Johanna, Ulrika och Cecilia.

Sista veckan i april var Nina på möte i Cusco, det ar fjärde gången i Inkas huvudstad för mig så jag klev faktiskt inte ens utanför hotellet de första tre dagarna, jag bara njöt av att läsa en bok på rummet och sova hela nätter. Annars var det trevligt att träffa kollegorna från Centralamerika (och en del från våra nationella kontor i Sydamerika ockå) efter all mammaledighet och sånt. Till hösten blir det eventuellt ett regionalt möte i El Salvador, spännande eftersom jag aldrig varit där (förutom spänningen som finns i att det sker typ, tusen rån och mord om dagen i San Salvador)

Maj har inte bjudit på så många överraskningar ännu, det börjar bli lite kallare på nätterna, Nomi slåss lite oftare med grabbarna på dagis (hon tar ut avundsjukan på simon, gissar vi) och Simon har efter en riktigt svacka i sömnvanorna nu börjat normalisera nätterna igen; med tanke på att vi ska trängas på Plommonvägen igen om mindre än två månader så är det dags för honom att fatta vad som gäller under dygnet!

Påsk i Arequipa

2007-04-13T17:39:00.000-07:00

Vulkanen Misti i Arequipa Peru
MAjestätisk Kondor, alldeles vild
Majestätisk Simon i Colcadalen
Butter Nomi i Rågfält (på glad Lucho)

Ja så här vackert kan det vara. Den som minns våra fula bilder från förra årets leriga påsk i Sorata kan konstatera att vi hade tur med vädret. Men å andra sidan fick vi åka bil i tio timmar för att komma till Arequipa, och sedan stå ut med att Simon började vakna på natten igen (vilket han precis slutat med innan vi åkte), att Nomi plötsligt utvecklade åksjuka, och att Luchos bossiga storasyrra Maria Angela ständigt slet ut nappen ur munnen på Nomi och sa "det där är kacka!!!" vilket inte gjorde Nomi till en gladare person direkt... (Nomis mamma befann sig under hela resan på gränden till nervsammanbrott medan pappan utövade det för män så vanliga tricket att sätta på sig öronfilter och le charmigt...) Som grädde på moset fick vi uppleva ett milt jordskalv en dag, rätt läskigt. Men känner sig liksom lite full plötsligt, rutorna börjar skallra och så låter det som ett flygplan flyger precis över huvudet på en. En väldigt vilsam plats var annars Santa Catalinaklostret, en liten stad i staden, där förr fina familjer satt sin andra dotter som nunna.

Från Arequipa åkte vi upp till Colca. Colcadalen är helt ljuvligt vacker, och vi hittade ett fantastiskt hotell med utsikt över dalen, stor buffé, och en tam alpacka till Nomis glädje (hon är ju helt galen i alla djur, utom en papegoja vid titicacasjön som hon av någon anledning blev vansinnigt rädd för i julas). Sedan var man tvungen att stiga upp tidigt (som vi ju är rätt vana vid...suck) för att köra till den plats där solljuset värmer luften ända ner i dalen vid åtta på morgonen, och kondorerna svävar upp liksom av sig själva. En otroligt vacker upplevelse. Det tyckte särskilt Simon. Tror vi.

Hemvägen gick rätt bra, fast vi fick med oss Maria Angela och hennes mamma (hon är alltså Luchos halvsyster) och Maria Angela blev nedspydd två gånger av Nomi. Och bilen blev plötsligt knäpp - vi hade haft problem med larmet tidigare, men fått bilen inlagd på totalsanering, men nu började det krångla igen: slog man på ljuset stannade motorn, och försökte man med blinkers så gick vindrutetorkaren igång... Sista biten in i El Alto vid kvällskvisten var lite läskig eftersom vi bara kunde köra med parkeringsljusen på...

Nu blir det nog inga jättelånga bilresor mer på ett tag, Nomis balansorgan ska väl vänja sig först. Själv ska jag försöka vänja mina hjärnceller vid att arbeta igen, det har nu gått två veckor (med påsklovet emellan, guskelov) och det är lite hektiskt. Men roligt också. Hej för den här gången!

Simon i Sucre

2007-03-06T10:18:00.000-08:00

Här är Lorenza och Simon på torget i Sucre
Stan är ganska lik Ayacucho, med sina tegeltak och innergårdar
På väg till marknaden

Förra veckan fick jag för mig att resa till Sucre. Diakonia höll ett arbetsmöte där och ajg ville komma in lite i arbetet innan jag sätter igång den 1 april. Bästa sättet att åka dit är med flyg, fast flygplatsen är lite läskig, den är karvad i berget och ganska kort... Eftersom det var två nätter fick ju Simon följa med såklart, och för att han skulle ha något att göra medan jag satt i möte så fick Lorenza också komma med! Det passade alla strålande.

Sucre är en liten stad, och många av stadens hus är vitmålade och renoverade. Väldigt charmigt och turistvänligt. Här finns också högsta domstolen och en del andra administrativa säten, Bolivia anses ju ha två huvudstäder. Här finns också det just nu viktigastesom hänt Bolivia: den grundlagsstiftande församlingen, som ska skriva en ny grundlag innan året är slut. Det ärmånga processer som pågår inom den här församlingen, och mycket gammal och jobbig historia som ska gås igenom. I ett utskott sitter en medlem av ursprungsfolket Chiquitanos, som ska skriva artiklar tillsammans med en ex-landshövdning. Landshövdingen är jordägare och hade Chiquitanons mamma och pappa som daglönare för inte alls länge sen. Och nu sitter de tillsammans och ska förnya landet...

Lucho ska åka till Ecuador i nästa vecka, och ha utvecklingssamtal med UBV:s volontärer där. Han gillar ju inteatt resa särsklit mycket men ser ändå fram emot det!!!

Februari: födelsedag och semester

2007-02-24T09:05:00.000-08:00

Nomi i badtagen
Simon var mest i skuggan men trivdes bra ändå
Den mesta maten intogs på hotellrestaurangen som skärpte till sig efter den lilla fadäsen...

Februari!
Den näst sista månaden av min föräldraledighet skulle vi i alla fall ha det lite mysigt. Lucho bjöd ut mig på middag på min födelsedag och överraskade med en egenhändigt uttänkt present (händer inte ofta...), jag lyssnar nu på musik på i-pod när jag går och knattar på gymet...

Semester skulle vi också ha, vi tog bilen ner till Chiles norra kust och checkade in på "det finaste resort-hotellet" i Arica. Började med att vi inte fick rummet (en cabaña vid stranden) vi bokat, för "han som bor där nu vill inte flytta ut förrän i morgon" (squatter?). Först blev vi erbjudna två dubbelrum men vi vägrade det, och fick då en suite, med havsutsikt och stor terrass... Hungriga som vi var efter åtta timmar i bilen med bara chips, kex och juice (man måste slänga all frukt innan man passerar gränsen till Chile) beställde vi mackor till rummet - och hittade en tvestjärt i hamburgaren!!! Lovely. Det slutade i alla fall med att vi fick behålla suiten hela veckan vilket vi var mycket nöjda med eftersom Nomi fick eget rum och vi kunde äta på terrassen, superfint. Bungalowerna var ändå inte så bra och stranden var blahablaha. Vi hängde vid poolen istället! Dessutom var halva den svenska befolkningen i La Paz i Arica samtidigt som vi så Lucho fick till och med spela en tennismatch med Ola, Fredrik och Mårten. Arica hade inte så mycket annat att bjuda på men vi åt fisk nästan varje dag och efterrätter som var helt underbara (vi försökte tänka bort tvestjärten i början av veckan). Det bästa var ju att vara i solen och lukta på havet...

Tyvärr förmörkades vår vistelse av att vi fick veta att pojkvännen till en av Luchos närmaste kollegor och kompis dog i en väldigt onödig och tragisk bilolycka i veckan. Många kollegor och vänner hjälper till i sorgearbetet men vi påmindes allihop om hur snabbt livet kan ta slut och hur viktigt det är att ta hand om varandra...

Ta hand om er! Kram/nina och familjen

Roliga djur i Bolivia

2007-01-31T09:58:00.000-08:00

Ibland går vi ut ur vårt stora fina hus som du ser här:

Och då kan vi till exempel rida på små ponnyhästar nere i vårt centrum (Zona sur). I helgen travade Nomi för första gången! Den här utflykten brukar också inbegripa en tur med karusell och ibland en milkshake på "Dumbo"...
Men ibland kan man också se helkonstiga djur som dne här sjökon, som stod och betade ute i Titicacasjön när vi var på Isla del Sol med morfar!
Annars händer inte mycket här i bergen. Nomi och Lucho har varit supersjuka med feber och ont i halsen, och nu verkar Simon lite halvsnorig. Bara nina håller stånd mot virusen, och fortsätter surfa på shoppingsajter på nätet, gå på gymet och administrera hemmet. vi har nu en fyraveckorsmeny för middagarna, prydligt uppsatt i köket! Tänk vad man får gjort när man är mammaledig. Det är man f.ö. bara i två månader till, sen ska Lucho ta över en månad innan Simon får lov att klara sig själv. Det vill säga, Lorenza får ensamrätt på honom vilket hon ser fram emot...

Jul och Nyår i familjen Larreas fina hus

2007-01-03T16:13:00.000-08:00

Tomtefar och tomtemor
Svårt att få alla att se bra ut samtidigt... (i bakgrunden min helt i guld dekorerade julgran enligt principen "jag bor i La Paz finaste område och har mer pengar än smak)

Det där ser gott ut sa tomtenisse

Gott nytt år den som läser min blogg!

Som ni ser fick vi lite julstämning i alla fall på julafton. Simon drack som vanligt bara ur den medhavda termosen (eller två, är de ju) så var inte oroliga... Mamma och pappa hade med en hel del godis som västerbottenost, julknäcke, sill, lax och pepparkakskryddor, så vi bakade faktiskt några tillsammans med Nomi som först efter en lång stund såg mig ta en bit deg och då fattade att man inte alls behöver vänta tills kakorna kommer ur ugnen...

Vi åkte till Copacabana i ett par dagar också, och föräldrarna imponerades vederbörligen av minn otroligt proffsiga körstil (nåja, ett par lite väl snäva kurvor och några närkontakter med andra bilar kanske fick dem att dra efter andan men dock). Nomi och Simon har skött sig alldeles utmärkt, även om Nomi ibland har haft lite bestämda åsikter om olika saker (jag trodde att Simon skulle vara den som skrek värst men han har utvecklats till en liten gosfarbror som gärna ligger och leker i bebigymmet i timmar i sträck!!!)

Till nyår fick vi ett oväntat besök av Jesse, Åsas och Daves kompis (vars pappa vigde dem i Minnesota) och hans flickvän Leigh. Tillsammans med dem gjorde vi en trevlig nyårsmiddag men INGEN orkade vara uppe till midnatt - hajja hur man har förändrats sedan man fick barn... Nåja, Jesse och Leigh har faktiskt inga barn de heller och de orkade inte heller vara vakna. Vi skyller det som så mycket annat på höjden!!!

Andra höjdpunkter har varit att se Nomi rida på ponnyhäst, att pappa vågade gå och klippa sig hos den lokale barberaren (20kr och ett mycket bra resultat) och att mamma fått en kappa i baby-alpaca uppsydd hos Den Kända Designern (andra kunder: Hillary Clinton, Drottning Silvia och Påven)

Mindre kul dessa sista dagar var att jag och barnen inte kunde följa med till Buenos Aires på den så efterlängtade familjeträffen med Brasilientokarna. Det visade sig vid incheckningen att Simons id-kort inte gällde för att komma ut ur landet... Gråt och tandagnisslan och hemfärd igen, så i detta ögonblick hoppas jag att de sitter och smörjer kråset på någon bra restaurang och tar ett glas vin åt mig... Som tur är får jag använda biljetterna igen och vi ska ju ändå åka via BA i sommar så det passar bra. Synd bara för när mamma och pappa kommer tillbaka är det bara för en dag, sen åker de hem till Sverige igen!

Önskar er alla ett gott, lyckligt och tursamt nytt år, och Tora, grattis på födelsedagen i efterskott... Presenter kommer med flyg i nästa vecka!

Kul i Copacabana

2006-11-27T10:25:00.000-08:00

Nomi står utanför vårt hotellrumrum och jag hoppas att hon inte ska trilla nerför branten...
Jodå, det finns ett Copacabana i Bolivia också... Fast om bara Titicacasjön var ungefär tjugo grader varmare så skulle Bolivia ha en otrolig turistattraktion här... Och kanske inget behov av det hav som de förlorade till Peru och Chile...
Copacabana ligger ca fyra timmar med bil från La Paz, och med små förtjusande barn som sover eller räknar kossor hela vägen så är det en baggis. bra vägar är det också. Bilförjan ingav lite respekt, dock. träflottar som tog ombord minst två bilar och sen kördes på en liten utombordare...

Här står jag med Simon vid vårt otroligt trevliga hotell, där vi hade en Suite med utsikt över sjön. På restaurangen åt man forell, aborre i olika varianter och sen chokladfondue till efterrätt. Sjukt gott!!! Även om tiderna är förbi då man kunde sitta i timmar vid bordet och glo varann i ögonen och vara romantisk så lyckades vi pricka in en kväll då Nomi var på gott humör (om hon slapp sitta vid bordet och istället fick åla omkring på golvet och flörta med alla andra matgäster - kärleken delvis besvarad) och Simon fick ligga i knät och sova medan mamma eller pappa åt med ena handen - ja ni barnfamiljer vet hur det är. Och ni utan barn: njut medan ni kan... Förresten firar Lucho och jag sjuårsjubileum på tisdag!!! Tiden går fort när man har roligt. Eller den går i alla fall fort. Oavsett.

Nomi spelade boll och lekte med hönsen och klappade nästan får, hon vågade inte ända fram.
Dagen efter höll vi på att bli kvar eftersom någon hade parkerat in vår bil och sen åkt ut till utflyktsmålet Isla del Sol, oklart om bara över dagen eller med övernattning!!! Otroligt nog lyckades Lucho backa ut bilen vid sidan om den andra, med millimeter till godo (eller, tja, en liten rispa blev det på kofångaren, men dock!). På hemvägen stannade vi vid vårt "stamhak" också vid sjön och åt en sista forell (vitlöksstekt, mums filibabba).

Än en gång, vi stannar till våren 2008 så det finns tid kvar att bestämma sig för att besöka oss!!!

Shopping Galore i La Paz

2006-11-21T15:15:00.000-08:00

Enligt vissa blir det väldigt mycket snack om vad och var man shoppar bäst i La Paz, särskilt när vi har tjejmiddagar. Tänk vad fördomsfullt!!! Jag har dessutom under den tiden vi har bott här knappast haft tid att botanisera vare sig bland de fina hantverksställena eller i de tjusiga boutiquerna. Men nu, under mammaledigheten ska jag ta tag i den saken! Började med ett besök hos Karin, som ska åka hem till Sverige efter tre år i Bolivia. Hon har turbohandlat och beställt grejor, bl.a en hel låda bolivianska kaffebönor (ekologiskt, gynnar ett kollektiv), några fina dräkter och ett antal otroligt fina alpaca-ull-prdukter. De ser ni här nedanför!!! Sjalar i det mjukaste material, och filtar - Anna E, jag lovar att försöka hitta garn till dig!!!
Antingen handlar man i affär eller så beställer man direkt av dem som stickar.
Karin själv i en mjuk och bekväm kofta...
Dessutom finns ett par väldigt fina designers som måttsyr både dräkter, kostymer, kappor och rockar till ett helt överkomligt pris. Allt i alpaca såklart.

De som har frakt betald har också beställt fina möbler, själv har jag bara siktat in mig på en rolig lampa gjord i salt! Den ska bara inte bli blöt...

Här är hela lagret... Perfekta julklappar! Någon som vill beställa???

Hörs snart igen, nu ska alla nattas, även jag...

Vardagen del 2 som i två kottar

2006-10-25T06:15:00.000-07:00

Tänk att det redan har gått en månad sedan Simon hittade till vår familj genom ett hål i min mage... Dagarna rinner iväg med amning och mer amning, halva siestor och försök att jonglera bebis med uppmärksamhetskrävande tvååring. Nomi går fortfarande halva dagarna på dagis, det är tur att hon får stimulans där för mamman är rätt splittrad. Pappan är en rolig lekfarbror som kommer hem och tar över efter den svettiga mamman, och så finns som tur är det tålmodiga hembiträdet (tänk Alva i "Emil i Lönneberga" som tar fram kakburken när barnen skriker i kapp)

I veckan hade vi tvåårskontroll på Nomi och hon gick igenom besiktningen, den här gången utan att skrika som om stetoskopet och öronlampan vore tortyrredskap från den spanska inkvisitionen... Sköterskan som stod på min blinda sida mutade med karameller (stående inslag i alla serviceinrättningar, även hos tandläkaren...) och jag sa med syrlig röst "ja du kan väl få en idag FAST det inte är LÖRDAG" - doktorn skrattade så hon hoppade åt det skämtet...

Så är livet för tillfället, vi planerar för några mindre utflykter under hösten/våren och så naturligtvis för mormors och morfars besök i december!

Mammaledighet!

2006-10-12T14:03:00.000-07:00

Nu har det gått två veckor och jag håller fortfarande på att vänja mig vid att såsa omkring hemma med Simon hela dagarna och naturligtvis med Nomi, halva dagarna...
Den första veckan blev lite hektisk, Simon fick rejält med gulsot och fick ligga på klinik i två dygn, verkligen skitjobbigt för mig (han verkade inte tycka det var så jobbigt, han sov mest under "solen"). Sen har det förstås varit återbesök för mig, återbesök för honom, första vaccinationen och registrering på svenska konsulatet. Alltså, inte så mycket "ledighet"...
Mellan alla beök och utflykter blir det mest amning, han försöker nog ta igen den lite fjuttiga födelsevikten, nästan ett kilo mindre än storasyster. Då läser jag romaner... Något jag lärde mig med Nomi, att ha en liten nattlampa och att kunna hålla pocketböcker med en hand: Anders Paulruds "ett ögonblicks verk" om en uppväxt i trettitalets Blekinge och Köpenhamn, Monica Ali:s "Brick Lane" (mycket bättre än jag trott, vet inte varför jag undvikit den) Camilla Läckbergs deckare som utspelar sig i Fjällbacka, samt nu Sebag Montefiore:s "Stalin" - den går knappt att hålla i en hand och är outhärdligt detaljrik men jag ska igenom den... Fler boktips emottages tacksamt, jag ska be om en liten last hemifrån när min kollega åker till Stockholm i november!

Och igår var det Nomis födelsedag! Två år har gått sen vår lilla sktunge kom till oss. Ska ladda ner bilder från dagiskalaset och lägga in alldeles strax!

Hej Simon!

2006-10-01T15:50:00.000-07:00

Hoppsan! Det var planerat att Simon skulle födas med kejsarsnitt den 4 oktober (061004, ett fint och jämnt personnummer, tillika mina föräldrars bröllopsdag) men det sista ultraljudet förändrade den saken. Det visade sig att Simon hade navelsträngen hårt virad två varv runt halsen och även om man i Sverige inte ens märker sådant förrän bebisen sticker ut huvudet, så är det här en bra orsak till att rynka på ögonbrynen, titta den blivande mamman i ögonen och sen utbrista i ett "jag tycker vi tar ut ungen NU"... Och NU i det här fallet var i torsdags, så personnumret blev istället 060928. Inte alls lika snyggt.
Men vilken snygg unge!? Han kom ut akompanjerad av min heltokiga läkares och barnläkarens diskussion om huruvida den nya "Diet Catering" - butiken i vårt område är bra eller inte (uppenbarligen enligt barnläkaren som gått ner elva kilo på en månad genom att få anpassad mat levererad till dörren till lunch och middag) och sedan en lång ihoptråckling till ett kassettband med gamla fina sextitalslåtar (att jag sagt att jag inte ville ha med musik till förlossningen innebar tydligen bara att JAG inte behövde det, min läkare behövde tydligen bakgrundsljud till broderiet...)
Simon vägde i alla fall fjuttiga 2900g (kallas trots detta tjockis av barnläkaren) och var 48.5cm lång. Han är väldigt lik sin storasyster, dock inte Nomi utan Ines som dog.
Nomi är glad och nöjd och klappar bebisen för det mesta men lika ofta är hon extremt ointresserad. Vårt nya pedagogiska grepp har på två dagar blivit "Nomi, ska du visa Simon hur man äter upp sin yoghurt?" och liknande exempel...
Nu är jag mammaledig i sex månader och ska under den tiden göra intet utom att mata och byta och läsa romaner. Tror jag.
Hälsningar från en jääättestor familj!!!

Vardag i La Paz

2006-09-19T16:27:00.000-07:00

Nomi får måla ganska mycket på dagis och gillar det massor, så vi gick och köpte lite fingerfärg också... Det var kul för alla utom för mattan efteråt!!
hon gillar också att sjunga och dansa, den gamla klassikern "Djurens brevlåda" funkar oftast bra.

Det är också mysigt att lyssna på pappa när han sitter och jammar i "musikrummet" - ett av gästrummen som han riggat med sin portastudio och mikstativ. nästa söndag blir det loungekväll igen hos oss, då fixar vi mysiga soffor, massor av levande ljus och lite billigt vin och drinkar, så får folk sitta och lyssna på revolutionära sånger och hemsnickrat en stund. blev väldigt uppskattat sist!

Jag ska jobba en och en halv vecka till, sen är det dags för lillplutten att komma ut. jag är skitnervös och drömmer mardrömmar men hoppas att allt ska gå bra. Plutten själv verkar inte bry sig, det är bara att stampa på mammas blåsa som vanligt.

Hoppas ni alla mår bra i det vackra höstvädret och har vant er vid den nya politiska ordningen i Sverige. Och är det mot all förmodan någon som tillhör de 22% som röstade på Sverigedemookraterna i Landskrona så - skäms!

Några bilder från Buenos Aires

2006-08-29T17:51:00.000-07:00

Nomi på Kyrkogården vid Evita Perons grav (ungefär)

Lucho och Nomi vid Caminito i Boca
Nina och Nomi på Plaza de Mayo (notera bilden av ett huckle målad på marken, representerar de galna mödrarna som fortfarande protesterar mot försvinnandena under åttiotalets diktatur)

Jag måste bara lägga in ett par bilder från vår extrasemester i Buenos Aires, där vi stannade i två dagar på grund av lite konstiga flygtider. Det var snorkallt där efter vår trettigradiga semester i Sverige, vi fick genast gå och köpa mössa till Nomi. Vi bodde på ett ganska sunkigt men trevligt hotell strax nedanför shoppinggatan. Tyvärr är jag för tjock för att handla men det finns massor av framför allt lädervaror här (inte ens ett par skor kom jag mig för att köpa! klantigt). Det finns ett trevligt hamnområde som ärnyrenoverat, med fina restauranger (och även de var extremt prisvärda). Nomi skötte sig halvbra på dessa, en gång fick jag faktiskt ta ut henne då hon började slänga mat omkring sig... Tänkte då med sympati på våra vänner Tor och Åsa som var i Geneve samtidigt som jag förra året med en tvååring - varje gång vi skulle ut och äta stod de nervöst utanför restaurangen och noterade huruvida det var vita dukar eller många glas på borden och resultatet blev oftast ett utebord med möjlighet att springa som en dåre runtomkring...

Vi hann med att åka till stadsdelen Boca (fotbollsintresserade känner kanske till laget Boca Junior) med sin lilla Caminito, målade plåthus med loppis och krimskrams. Denna gång hann vi inte se någon tango (fast vi fick ett supertöntigt kort på oss själva efter guideturen, fotoshoppade till ett tjusigt tangopar - enda gången Lucho faktiskt ser längre ut än jag...)
Vi ska definitivt tillbaka till Buenos Aires, en riktigt modern storstad med massor att se och att göra och med rätta priserna. Rekommenderas (även om själva flygresan från Sverige gör det något dyrare för er, mina vänner...)!

PS kommentarer om min misslyckade hårtoning som jag fick för mig att göra morgonen innan avfärd från Sverige kan skickas till skitidetdu@hotmail.com (jag har lyckats tona över det hjälpligt här men ser fortfarande ut som resten av överklasskärringarna i La Paz)

Tillbaka i La Paz efter drömsemestern

2006-08-05T16:13:00.000-07:00

Hej igen!
Nu har vi varit i Sverige igen, en alldeles fantastisk tid med sol varje dag och glda barn och vuxna. Som vanligt blev det flyktingläger på Plommonvägen, särskilt eftersom Åsa, Dave och lille Nils också kom och invaderade ett av sovrummen i det lilla radhuset... Mamma och pappa fick sova med öronproppar för att slippa höra olika barnaskrik och varandras snarkningar på natten...

En vecka tillbringades i ett trevligt hus på Öland, som visade sig vara ett "bo på lantgård"-hus, till Nomis stora glädje, både hästar, kor, katter och hundar. Vi andra gladdes särskilt åt de miljarder flugor som man fick slå ihjäl inomhus varje dag... Nomi är en riktig badråtta (det visste vi sedan brasiliensemestern) och kunde hoppa omkring i vattnet i timmar.

Vi hann träffa en del av våra vänner, andra var ju borta på egen semester, det är svårt att få ihop det på sommaren. Men några telefonsamtal och en förhoppning om att vi ses igen snart får väl räcka. Sista veckan blev dessutom lite stressig eftersom Lucho drabbades av blindtarmsinflammation och tvingades operera! Sicken otur. Det kändes i alla fall väldigt tråkigt att lämna Sverige även den här gången (och två ledsna morföräldrar som tvingas åka till trista Bolivia i jul om de vill träffa Nomi snart igen...)

På hemvägen fastnade vi i Buenos Aires i två dagar, ett oväntat trevligt stopp, dit åker vi gärna igen på en lite längre semester! För övrigt lovar jag mig själv som vanligt "aldrig mer Iberia" när det gäller usel service, förseningar, överbokade flyg och trist mat slår de de flesta flygbolag...

Nu är vi tillbaka i våra jobb, med en hel del på agendan, men jag jobbar bara till sista september, sen ska vi förhoppningsvis bli föräldrar för tredje gången... Magen växer och ser bra ut men jag blir bara tröttare och gnälligare... Syrebristen i La Paz gör inte sitt till för den redan usla konditionen men jag håller ut!

Tack till de som bjudit hem oss, och vi önskar er alla en fin augusti och en skön höst, kom tillbaka och titta på nya bilder då och då!

Sommarsemester i Sverige

2006-08-05T16:01:00.000-07:00

På kvällspromenad med Morfar

Klappa hästarna med Mormor var härligt!
Åsa med Nils på fiket vid Capellagården på Öland

Lervälling och påskharar

2006-04-27T14:53:00.000-07:00

Hej alla som hittar hit!
Nu har det varit påsk och en del resor igen- bilderna visar en liten resa vi gjorde till "paradiset" Sorata... Beskrivningen stämde tyvärr inte just när vi var där, det var lervälling nästan hela vägen och dimma och regn i princip hela tiden. Det skulle vara en vacker dal med fina vandringar och vyer över en bergskedja, men av detta blev intet. Dessutom stod det i guideboken att en schweizare hade ett litet bageri känt för sina enormt goda bakelser. Så där kunde man ju suttit och mumsat i regnet. Men han var på semester i Schweiz... Lite mysigt blev det ändå, pensionantet vi bodde på var trevligt och fixade drinkar och pop corn på kvällarna och man har ju inte spelat plockepinn på länge... Och så fick vi påskgodis! Inte från Karamellkungen men dock... Vid ett tillfälle ska jag dessutom erkänna att jag fick panik i bilen och blev tvungen att gå ut och gå en bit. Det kan inte ha varit någon realistisk rädsla för jag lämnade ju faktiskt Nomi bilen!!! Eller så är jag verkligen så egoistisk...
Direkt efter påsk åkte jag på gemensamt Diakoniamöte i Bogotá Colombia. Alla vi i La Paz hade röstat för att ha mötet i Cartagena, en vacker stad vid kusten (hav! bad! sol!) men blev överkörda av någon okänd styrka som beslutat att eftersom kontoret med all säkerhet ska flyttas till Bogotá så måste folk få en chans att lära känna stan. Joj, i duggregn och åtta grader... Blä vad vi frös... Men mötet var bra och konstruktivt och allt det där man säger om "pågående processer" (ytterligare ett tuttryck som sägs gaaaaanska ofta i den här branschen...) Efter en vecka borta längtade jag massor efter Nomi och Lucho, och Nomi blev en liten klängråtta på mig även om hon intevar ett dugg sur. Hon har varit lite förkyld och fått hosta också, nu har tydligen förkylningssäsongen börjat komma igång här i La Paz.
Lucho har börjat jobba och tycker att det är superroligt, han har redan fått en del att bita i. På UBV (se www.ubv.se) har de både volontärer och praktikanter och en av Luchos uppgifter blir att koordinera dessa med de organisationer som vill ta emot dem. Dessutom ska han hålla ordning på kontrakt och arbetsrättsliga frågor för alla i Bolivia. Så nu är alla rätt mycket gladare här hemma med två biståndskarriärister i full aktivitet!
Nu är det bara en månad kvar knappt, innan Lucho åker hem för att gå kurs och jobba på UBV:s stockholmskontor, i början av juni. Jag och Nomi kommer efter den 21 juni och stannar sedan hela juli ut.
Den som vill höra av sig! Kram Nina

Mer från Brasilien

2006-03-29T15:51:00.000-08:00

Här kommer ett par bilder till, en med Naiara och "Mortadela" (Eduardo) hennes pojkvän, och en med pappa&dotter på stranden, gulligt va!

Semester i Brasilien!

2006-03-28T15:53:00.000-08:00

Marianne och Nomi João o Nomi sover middag på stranden

Hej!
Nu har vi haft vår paradissemester, i Florianopolis, Brasilien! Men när man reser med en l iten unge blir det inga heta sambanätter och en massa caipirinhas... Det blev lata dagar på stranden, små utflykter till lekparken och klappa hundarna, och såklart umgås med familjen. Min moster Marianne bor i Brasilien sen tjugo år tillbaka, är gift med João, och mina två kusiner Sara och Naiara bor där också. Sara har en pojke, Gabriel och väntar en flicka till juni. João och Naiara hade jag inte träffat sen 1993, gabriel har jag aldrig träffat, så det blev väldigt roligt. Marianne har en liten keramikaffär som hon håller öppen på kvällarna när creperian bredvid har mycket gäster, men vi gick oftast och la oss tidigt. Nomi började vakna vid sex varje morgon, hon missade inte den första solstrålen... Kanske berodde det också på värmen, hon fick lite utslag och STORA myggbett... Lucho tog också lite tid på sig för att vänja sig vid tropikerna, han är ju en bergsget, men som tur är ÄLSKAR han havet och vågorna, liksom Nomi som gärna plaskade i vattenbrynet och lekte med sandleksakerna. Och det var mysigt att gå naken (Nomi alltså inte jag)!!! Det gör hon inte så mycket i La Paz... Vi åt fisk eller räkor nästan varje dag, Lucho gjorde ceviche en dag som nästan alla gillade (utom Naiara som bara äter spagetti eller pommes frites). Det var en helt underbar semester helt enkelt! Fy vad trist det kändes att komma tillbaka till lilla grå La Paz (som dessutom är rena stenåldern jämfört med Floripa, ön är jättemodern med shoppingcenter, roliga fik och restauranger, fina vägar och såklart de 42 stränderna...).Sista dagen lärde sig Nomi säga "Maiann" till Marianne, annars var det mest AGUA och NINA som gällde (hon var rätt mammig, och kallar mig för Nina av någonanledning... litet sjuttitalsbarn?)

Nu är vi tillbaka i vardagen, jag jobbar på, Lucho söker jobb och spelar in fler låtar, Nomi går på dagis och Lorenza lagar mat och städar... Vi är nog den rörigaste familjen hon har jobbat hos, hon får själv bestämma vad hon ska laga för mat och påminna oss om lönen till nattvakten... Vi måste skärpa oss lite där, ska ta tag i menyskrivandet igen och lära henne någon mer rätt...

Nu ska jag pröva att lägga in ett par bilder till, men inga på mig, jag ser ut som en stor vit strandad val på alla bilderna, det verkar ha blivit fel på perspektivet eller något...
/Nina

Djur och natur

2006-02-28T15:22:00.000-08:00

Hej!

Som ni ser lever vi ett enormt aktivt liv här i La Paz... Teven har blivit lite poppis åtminstone en halvtimma varje kväll när det är "Barney" på Discovery Kids. Inget våld, bara en stor lila dinosaurie... Den andra bilden visar utsikten från mitt fönster en klar dag, det är Illlimani, La Paz symbol. Inte landets högsta berg men väldigt svårt att ta sig upp för har jag förstått, det finns tom de som säger att berget inte tillåter att människor klättrar på det...

Vi har kommit på att vi saknar Sverige på en del väldigt typiska plan - satt och talade nostalgiskt om Nackareservatet häromkvällen, trots att vi aldrig kommit längre än en timma in i själva reservatet så är det speciellt att gå ut och hamna rakt i skogen... Istället får vi leta upp parker och artificiella grönområden att gå runt i. Som idag t.ex. då vi gick på zoo (ungefär det värsta i "naturväg" jag kan tänka mig - tänk er t.ex. åtta uttråkade kondorer i vad som mest liknar ett enormt uppochnervänt durkslag... men Nomi gillar aporna). LÅnga vandringar inbegriper först en lååång tur med bilen och sedan övernattning, och det har vi inte kommit oss för med ännu. Nomis rutiner har gjort oss väldigt inrutade måste jag säga! Trodde inte jag skulle bli en såå strikt mamma som håller på fasta mat- och sovtider etc...

Vi har haft två dagar ledigt tack vare karnevalen, och hade först tänkt att åka till Oruro över dagen, men ovannämnda rutiner fick oss på andra tankar. Karneval betyder liksom i Peru mängder av alkohol, vattenballonger i massor och allmänt kaos. Visserligen har karnevalen i Oruro rykte för sina fantastiska parader men när vi fick veta att de inte kom igång förrän två på eftermiddagen istället för planerade kl.10 så insåg vi att vi gjorde rätt som stannade hemma...

Till sist vill jag passa på att gratulera Karolina och John och välkomna lilla Lucia Billing till världen! Vi skickar en present och hoppas att den kommer fram till Geneve!

Tills vi hörs igen, kramar från familjen marsvin i Bolivia...

2006-02-04T12:31:00.000-08:00

Hej igen!
Nu gick det visst att ladda ner ett par bilder igen. Nomi fick en fin fredströja när jag hade varit i Caracas på World social forum i förra veckan... Forum var inte så bra som jag hade väntat mig efter fem år i Porto Alegre så var Caracas inte det bästa alternativet, vare sig logistikmässigt eller ideologiskt... Dels var man tvungen att ta sig långa sträckor mellan områden (inte bra när ett seminarium blev inställt och jag då skulle till ett som låg på andra sidan stan) och många många seminarier hi-jackades av konstiga venezolanska organisationer som lovprisade Hugo Chavez. Konstigt.
Här i Bolivia är det lugnt, med den nye presidenten som ska stalla ALLT tillrätta (har vi hört den förut). Skillnaden är att nästan alla organisationer i det civilia samhället står på hans sida och försöker göra sitt till för att stödja den nya regeringen. Många av parlamentarikerna och senatorerna kommer just från dessa organisationer (riktigt många från organisationer som länge stötts av Diakonia) och kommer förhoppningsvis inte att överge deras agendor helt... Strömningarna gör vårt arbete både lättare och svårare - nu är det bråttom bråttom att få till stånd alla dessa löften som nu ska infrias av regeringen tillsammans med hela befolkningen - att ordna en konstituerande församling som med representation från alla läger ska arbeta fram en helt ny konstitution, att fixa fram förslag på autonomier, att ordna upp ekonomin med hjälp av skatter och nationalisering av gasresurser... President Evo har i alla fall börjat med att sänka både sin egen, ministrarnas och parlamentarikernas löner. Själv behåller jag gärna min.
Vi hörs!

Får inte ner fler bilder för tillfället

2006-01-14T12:30:00.000-08:00

Hej igen, försöker få ner fler bilder, men det verkar inte lyckas just nu - ska se hur man gör (hahahaha, "ska se hur man gör" - Nina-metoden för att fixa datorfel brukar vanligtvis betyda att jag stänger av datorn och går och ser en film istället....) Apropå film så utökas vårt dvdbibliotek ständigt (med helt lagligt köpta filmer såklart...) och jag satt senast igår och hulkade till slutet på "Million dollar Baby" - även om det handlar om boxning (blodiga ögonbryn, brutna näsor - urk) så var den superbra tyckte jag. Ikväll blir det nog den haussade "Crash", eller "Kalle och Chokladfabriken". Tur att DVD finns när man inte kan ta sig till bio så ofta eller vad säger ni andra barnfamiljer... På återseende snart igen! Nina

Gott Nytt År!

2006-01-14T12:03:00.000-08:00

Hej igen alla vänner som fortfarande orkar gå in och kolla om vi lägger in något på bloggen!
Några av er blir kanske sura för ni fick inte veta att jag och Nomi i sista stund åkte hem över jul. De sista dagarna, då vi blivit mätta på att umgås med familjen och tänkte börja ringa runt och träffa lite folk så blev vi båda jättesjuka och kunde inte gå ut. Väldigt tråkigt. Riktigt kul var det annars att träffa mormor och morfar, och framför allt att träffa kusinen Nils som kommit från Washington med Åsa och Dave. Det var också fantastiskt att träffa alla andra nya bebisar, Camilo (förlåt att vi smittade dig med RS-Virus så du fick ligga på sjukhus i fyra dagar...) Adam (samma här fast du är så pass stor nu att du inte behövde åka in) och Anya (som jag inte vet om vi smittade eller ej men jag hoppas verkligen inte det). Nomi fick många fina julklappar, men det bästa var nog att få vara på plommonvägen. Det var också ganska roligt att vara i snön utom när Nomi ramlade med ansiktet först förstås. Mamma Nina var inte så van vid att det tar en halvtimma att förbereda vinterpaketet med overall, vantar, stövlar etc. och var mest svettig hela tiden...

nu är vi tillbaka i sommarregnet i La Paz, det regnar sporadiskt hela dagarna, men är inte särskilt kallt. Jag har varit ett par dagar på jobbet, utan större stress. Januari är ju som augusti i Sverige, det händer inte mycket. Det är då man sitter och rensar i arkiven, läser rapporter, studier, tidskrifter och annat spännande som har ramlat in, och har lite tankeverkstad. Vi har inte arbetsplanen klar för 2006 men den ska snickras till under januari. Om en vecka reser jag dessutom till World Social Forum i Amerika, som detta år utspelar sig i Caracas, det ska bli verkligt spännande. För den som vill läsa mer finns en hemsida någonstans...

Här bifogar jag också ett par bilder från hemmet, en från Nomis rum och en från vardagsrum/matrum (tror jag - det verkar inte gå så bra för mig just idag ). Det är precis som i Ayaucho svårt att få upp mysfaktorn eftersom möblerna är ganska kontorslika, jag försöker med tyger och väggprydnader göra det lite skojigare. Tyger är ju ett bra tips för den som flyttar utan UD:s eller Sidas generösa flyttlassregler...
Återkommer alldeles snart! Från en täppt Nina

När det lackar mot jul...

2005-12-11T06:03:00.000-08:00

Hej igen,
det var ett tag sedan, jag har hunnit vara bortrest igen, den här gången till soliga Nicaraagua. Vi har möte tillsammans med hela centralamerikakontoret i en vecka, men lyckades också sola och bada lite mellan varven. Saknade Nomi alldeles förskräckligt mycket!!! En av de stora knäckfrågorna under mötet var hur vi ska organisera oss under nästa år eftersom de båda kontoren ska slås ihop till 2007. För mig kommer det inte betyda så mycket, Bolivia komemr fortsatt att ha ett mindre kontor, men för många andra och särskilt den lokala personalen är det förstås tråkigt.

För den som fortfarande tvivlat så kan jag köra bil ända upp till anderna... Lucho lyckades fastna på vägen ner till stan, det var blockerat och han fick köra på alla de minsta och backigaste gatorna i La Paz!!! tur att det inte var jag...

Och vi har lagt julskinkan på kokning... Igår hade vi grillfest i trädgården, och Lucho gjorde pachamanca, en rätt som vanligtvis görs i ett hål i marken men som vi gjorde i gryta...

Milton kom med stora köttbitarna och var grillmästare, och alla var mycket nöjda! Men nu är det bara en massa lucia, glögg och julmiddagar kvar, sen är det semester!

Cochabamba november 2005

2005-11-16T19:12:00.000-08:00

Hej igen! Det var ett tag sedan sist, mest för att jag faktiskt har jobbat en massa och inte har kunnat stanna på jobbet för att leka på internet... Men nu har vi fått (visserligen dålligt!) internet hemma så jag kan skriva lite när Nomi gått och lagt sig och Lucho sitter och spelar in på sin portastudio... Han köpte en när vi åkte och det har tagit ca tre månader för honom att läsa bruksanvisningen som är på engelska... I helgen som gick var vi i Cochabamba, som ligger ca 6 timmar med bil eller en halvtimma med flyg härifrån. Jag hade mäte med alla organisationer som Diakonia jobbar med, vilket vi har två gånger om året. Då bestämmer vi lite vad som kan göras tillsammans under året som kommer och diskuterar tendenserna i landet. Just nu är det ju valkampanjer och valet har skjutits upp från den 4 till den 18 december, på grund av att man inte kan komma överens om en massa saker, bl.a hur många kongressplatser varje departement ska ha. Regionerna har växt olika och antalet platser stämmer inte riktigt med befolkningen längre. En omfördelning innebär å andra sidan att den redan starka regionen i öst, Santa Cruz, skulle bli ännu starkare politiskt. Aldrig går det att komma överens för landets bästa...

Lucho och Nomi följde med till Cochabamba, de har vant sig vid att turista på egen hand medan jag jobbar, men det är så mysigt att kunna äta middag tillsammans och sedan sova på hotellet med nomi i en liten fängelseliknande gallersäng... Hon är duktig på att sova i vagnen medan vi går på restaurang också, vilket är väldigt trevligt för oss. Andra nyheter är ytterligare två tänder i överkäken vilket ögr sex sammanlagt (och en del gnäll de senaste dagarna), full fart på fötterna och bara en sovstund mitt på dagen - lillstrumpan börjar bli stor!!!

Vi har debuterat med milkshake på Globos, en barnvänlig restaurang med leksaker och clowner, Nomi tycker bäst om att mata oss med riktiga och låtsasbullar... Tja, det var väl det mesta vi har att berätta för den här gången. Om två veckor åker jag till Nicaragua för "Rådsmöte" med alla diakoniakontor i Latinamerika, och blir borta i tio dagar - det känns inte roligt men jag vet att Nomi och Lucho klarar sig utmärkt med lite hjälp av Lorenza... PS jag har fattat att mina länkar inte funkar, jag ska fixa det någon gång. Kopiera så länge...

Första kalaset i Nomis liv!

2005-10-17T04:30:00.000-07:00

I lördags hade vi kalas för Nomi! Som ni ser var det några debutmoment i hennes liv, bland annat tårtan... Och de peruanska elementen i familjen envisades med att servera gelatina (alltså jell-o), det tog två bad innan det artificiella färgämnet försvann... Nomis kompisar Adrian (se foto), Henrik och Gabriel kom och hälsade på, Alva var sjuk och Moa och Hanna kunde inte komma, så det blev bara manlig uppvaktning. På söndagen kom de tre systrarna Synnöve (6), Tiril (4) och Elida (2) och hälsade på eftersom Elida också hade kalas på lördagen.
Det märks att det händer mycket med Nomi nu, hon vill gärna äta själv med skeden (eller med händerna) hon konverserar massor fastpå låtsasspråk, i måndags sprang hon iväg alldeles på egna ben och plötsligt har hon börjat "pussas" dvs gör smackljud när vi pussar varandra eller henne... Tänk vad hon är intelligent!!!

Min första födelsedag!!!!

2005-10-11T06:24:00.000-07:00

Kolla hur snygg jag är i mina dykarbrillor! Och idag är jag ett helt år gammal!!! Mamma kom in och gav mig några roliga papper med någonting i (har glömt vad det var, men snöret var himla kul) och sen fick jag leka med ett roligt pussel från mormor och morfar i mammas och pappas säng. Precis när jag åkte omkring i gåstolen (jag gillar fortfarande inte att gå helt själv...) och väntade på frukosten så knackade det på dörren, det var Lorenza och Gennaro som sjäng en massa konstiga sånger. Sen fick jag en docka av dem, som låter precis som snarkande björnen. Alla vill visst att alla ska sova jämt.... Mamma (som hade haft en rolig natt med "boliviansk diet" igen) akte till jobbet lite senare så vi kunde leka en stund i trädgården, sen åkte pappa, farmor och jag till zoo i Mallasa! På lördag ska jag få ha barnkalas, Lorenza har redan börjat baka bullar, och mamma måste gå och köpa ballonger och löjliga små påsar med plastleksaker i som jag ska få ge mina kompisar. Min stora present blir nog gungan som mamma beställde igår, den ska sättas i trädgården, så jag kan bjuda hem min kompis Adrian och gunga tillsammans med honom.
Hoppas ni alla mår bra hemma, tack för presenter, kort (Gitti, som gav lego-duplo till mig också, bara så att du vet), e-mail och alla rymdburna kramar och pussar!!! Hälsningar Nomi!!!

Ny Länk!!!

2005-10-10T06:08:00.000-07:00

Titta in till höger så får ni se min syrras blog, där hon och hennes man Dave skriver om vardagen i Washington, D.C och om lille Nils, som föddes den 11 augusti!

Nytt Sällskap i La Paz

2005-10-07T05:25:00.000-07:00

1) Vår lilla drottning i sin tron (med supersvensk bakgrund från IKEA)

2) Med kompisen Tussi (rabiesvaccinerad) i trädgården. Sandlådan i bakgrunden är nu bytt mot nyare modell.
3) Med farmor i solen
Som ni ser är det finfint väder även i La Paz. Om man tittar noga ser man att det är smultronlandet som ligger bakom solstolarna, där mognar nu nya bär varje dag som Nomi smaskar i sig.
Farmor Dolores kom förra söndagen efter mycket hitan och ditan (det slutade med att Lucho köpte en biljett härifrån och skickade, samt fixade egen flygvärdinna och rullstol så att Dolores in teskulle gå vilse på den nyrenoverade flygplatsen i Lima). Hon verkar trivas, och Nomi har vant sig vid ytterligare en medlem i familjen. Förmodligen stannar hon ända till december och åker med oss tillbaka till Ayacucho - lite längre än jag hade tänkt kanske, men men... Det är mycket att ta igen för Lucho med lilla mamma... Som tur är kommer vi bra överens och jag är ju på jobbet nästan hela dagarna, så det är inget problem.
Mina dagar fortsätter i rask takt, inramade av bilfärden till och från jobbet - idag var det en liten olycka på vägen och lång kö, då är man bara glad att det inte är i just uppförsbacken till jobbet, eftersom bilen är seg som tuggummi att få igång (dock har jag lärt mig att stampa på gasen med hälen samtidigt som jag står på bromsen med tån, en väldigt rekommenderad metod på körskolorna här).
Vi på Diakonia ska börja planera för nästa treårsperiod som börjar 2007, vilket innebär en mass studier, utvärderingar, konsultationer med våra samarbetsorganisationer och sånt. Allt detta läggs förstås ovanpa den vanliga arbetsbördan. Jag försöker hårdnackat att gå hem vid fem så att jag hinner leka med Nomi innan hon blir trött på kvällen...
Trevlig helg, och skriv oftare!

Boklådan

2005-10-06T06:21:00.000-07:00

Trots att vi har en massa att göra, jag med jobbet och Lucho med hushållet, så hinner vi läsa lite mellan varven. Jag har precis läst ut "Kristina" av Veronica Buckley. En biografi som inte förskönar något och beskriver Drottning Kristina som en halvt puckelryggig, bisexuell, egensinnig och övermodig kvinna. En del detaljer är ganska intressanta, som att hon försökte ska en svensk akademi redan på sin tid.
Lucho har läst Lena Katarina Swanbergs "Hedersmordet på Pela". Han jobbade ju som vårdare på Hall i somras igen och insåg då att den lille glasögonprydde, försynte mannen som var så artig och bjöd på mandariner på avdelning A är Pelas farbror...
Nu har jag påbörjat Le Carrés "The Constant Gardener" (den trägne odlaren) som rör sig i brittiska UD- och biståndskretsar i Kenya. Relevant för en biståndsråtta som jag, men läs boken på engelska, översättningen är inte särskilt bra!!!
Om någon har tips på bra böcker så skriv gärna, framförallt kan jag beställa från Amazon, men då böcker på engelska.
Hör av er!

Ny Länk!!!

2005-09-30T08:12:00.000-07:00

Äntligen har jag fattat hur man lägger till länkar och jag börjar med den som går till mitt jobb. Jag tycker faktiskt att vi gör ett bra jobb och att Diakonia är en bra organisation (inte tokreligiös alltså), så gå gärna in och titta lite. Diakonia söker givare i form av "förändringsfaddrar" dvs folk som ger regelbundet, så att vi blir lite mer oberoende av Sidapengar...

Vi får se om jag hittar något annat kul att länka till men tyvärr hinner jag inte surfa så mycket nuförtiden (hmmm)

Hemma från Santa Cruz

2005-09-27T05:23:00.000-07:00

1) Här står familjen framför katedralen i Santa Cruz
2) Lillan leker i trädgården på hotellet (pyttesmå mango att sortera, en sköldpadda!!!)
3) En av de underliga men vackra kyrkorna i missionsstationerna, här är vi i Concepción (där det samtidigt hölls en cykeltävling i tretti graders värme)
4) Min kollega Milton med Nomi framför poolen i Santa Cruz

Här kommer lite bilder från vår resa till Santa Cruz! Den flitige tar genast fram kartan och ser att vi befunnit oss i den östra delen av Bolivia, ca en timmas flygtur ner på låglandet. Det är inte regnskog, utan snarare savann-artat, varmt som tusan och fuktigt. Mycket av den skog som funnits har avverkats för jordbruk och boskap. Detta har å andra sidan gjort att Santa Cruz är den rikaste staden i landet, med mest industri och bäst ekonomi. Det är en stor skillnad mot Peru där allt precis allt är koncentrerat till Lima! Santa Cruz är kanske inte modernare än La Paz men har mer uteliv, bättre restauranger, etc. Här finns också många av de grupper av ursprungsfolk som vi jobbar med. Flera av de större grupperna har organiserat sig väl och har klarat en del viktiga strider med multinationella företag som utvinner naturgas, skog etc. ur markerna här. Jordfrågan är viktig och kommer att bli en stor stötesten i den kommande konstitutionsdebatten.

En del av mina samarbetspartner är mycket organiserade och jobbar väldigt professionellt, medan andra mest består av ett gäng mycket engagerade aktivister. Just nu måste vi dessutom vara försiktiga med vad vi stödjer eftersom de politiska partierna gärna allierar sig med folkrörelser (med hjälp av kampanjpengar såklart).

Annars hade vi det väldigt trevligt, gick ut och åt på kvällarna och Nomi skötte sig utmärkt, hon blev en liten nattuggla och somnade oftast i vagnen på restaurangen. Fast på slutet blev hon lite sjuk och längtade nog hem till Lorenza... Nu är vi tillbaka i svala La Paz, ganska skönt faktiskt!!! Nu ska vi snart börja förbereda födelsedagskalas!!!

Titicacasjön, söndag 11 september

2005-09-12T05:21:00.000-07:00

Lagom till Nomis elvamånadersdag åkte vi upp till sjön på en dagsutflykt. Bilbarnstolen är installerad och Nomi somnar nästan alltid när hon sätter sig i bilen. Hon ville dock inte bada just idag, utan nöjde sig med att krypa omkring på restaurangen vi var på, samt att titta på lamorna som stod i en hage i närheten. Det finns möjligheter att åka ut på sjön men just idag var det lite kallt och blåsigt så vi tar det en annan gång. Längre bort finns en by man kommer till med färja (Copacabana, fast 20 grader kallare än den brasilianska varianten) och en ö som heter "Isla del Sol", dit ska vi åka någon helg.

Bolivia i dagsläget

2005-09-05T08:55:00.000-07:00

Tänkte bara lägga in en liten snutt om hur situationen är i Bolivia. Många av er fick ju hicka när vi meddelade att vi skulle hit, mitt under brinnande blockader och rasande folkmassor i massprotester i maj och juni.
Så här tror jag att det är (efter snart tre veckor i landet en verkligt professionell åsikt...)
- Bolivia har enorma naturresurser i form av naturgas bl.a. som till största delen utvinns och säljs via multinationella företag. Den stora gruppen urbefolkningar (Quechua, Aymara, en massa andra mindre grupper) vill att dessa resurser nationaliseras och att vinsterna används korrekt, dvs till inhemska sociala projekt.
- Samtidigt, i den stora provinsen Santa Cruz, drivs en kampanj för att provinsen ska få större autonomi. Det är här de största industrierna finns och mycket av landets rikedom.
Således, tillsammans med många andra missnöjen, blev trycket på den tidigare presidenten för stort och han avgick, nu regerar en övergångsregering som utlyst nyval till den 4 december. Dessutom skall en konstituerande församling bildas, som ska besluta i många frågor, bland annat om omfördelning av mandaten i kongressen. Denna konstituerande församling är mycket viktig för urbefolkningarna och marginaliserade grupper, som här ser en möjlighet att få utöva inflytande över Bolivias framtid.

Så lugnet är bedrägligt. En annan gång ska jag gå in på de olika presidentkandidaterna och deras agendor, men som vanligt är det en grupp "oligarker"/neoliberala herrar och en annan grupp som drar mer åt vänster, den mest berömda är Evo Morales, "kokaledaren" som på mer eller mindre tveksamma grunder ser sig som urbefolkningens enda representant. Vad som händer om de förstnämnda går ihop och vinner valet vet vi inte, förmodligen nya mobilisationer och protester. Just nu verkar det lite som pest eller kolera, tycker jag.

Min förhoppning är att vi här på Diakonia ska kunna se lite mer på konfliktlösningsmetoder, det känns som om våld börjar bli lite väl vanligt som metod att få sina politiska ståndpunkter framförda i dessa länder... Samtidigt är det otroligt positivt att en stor folkmassa som förr varit helt utan inflytande äntligen har tagit många goda initiativ för att delta i landets politik.

Konstigt, tycker ni inte att ni känner igen detta från mina rundbrev från Peru ca år 2000???

Annars mår vi bra och har nästan installerat oss - dvs våra lådor har såklart inte kommit än men de finns på flygplatsen, ganska positivt tycker jag!!!

2005-08-31T05:52:00.000-07:00

Har ar Nomis nya transport: Lorenza!!! Nomi alskar att aka i filten! Fotot ar taget i dorren till vart hus.

2005-08-31T05:39:00.000-07:00

31 Augusti 2005: Vi ar pa plats!!!!
Resan till Bolivia kan ju inte rekommenderas med Iberia, sura flygvardinnor, dalig (jag menar exceptionellt dalig!!!) mat och obekvama stolar. Mitt i flygningen blev vi beordrade att spanna fast oss och sitta still (jattekul tyckte Nomi) och denna order upprepades i ett par timmar utan att nagon turbulens eller kapning eller annan fara uppenbarade sig. Till sist insag jag att de bara ville att alla skulle sitta still och inte spring bak och hamta sprit...
Nomi skotte sig dock alldeles utmarkt. Hon sov med jamna mellanrum och gick upp och ner i gangen med hjalp av mig eller Lucho.

Val framme blev vi motta av kontorets chauffor och hemkorda till vart enorma hus. Vi mottes av husan Lorenza som hade bakat kanelbullar at oss!!! Det kanns onekligen lyxigt att komma till sadana organiserade forhallanden, jamfort med nar jag kom till Peru! Bara att slanga sig i den baddade sangen och ata den lagade maten, komma till ett eget rum och en egen dator pa kontoret och bara lamna in sina papper sa att nagon annan kan fixa uppehallstillstandet...

Det svaraste och det som hallit mig vaken pa natterna ar naturligtvis BILEN!!! Den stora Toyota Prado:n som jag ska kora lite hit och dit men mest till och fran jobbet... Men efter ett par ovningsganger med ackompanjemang av cahffisen sa har jag faktiskt lart mig vagen och borjat lara kanna bilen. Den gar ganska trogt som en traktor men a andra sidan ar den storre an de flesta andra bilar sa jag kor som jag vill!!! Hahahaaaaa... Draglaget maste man hitta ofta for det ar manga backar...

Jag aterkommer med nyheter om jobbet snart, just nu har jag introduktion och lar mig allt om projektregister och plus-fonder...

2005-06-10T08:33:00.000-07:00

Nomi seven months - isn�t she cute!?

Välkommen til familjen Larrea i Bolivia!

2005-04-18T06:56:00.000-07:00

Hej och välkomna, här ska vi skriva mer om vår vistelse i Bolivia, när vi åker dit i augusti 2005. Nina ska jobba som handläggare för organisationen Diakonia, och Lucho ska vara pappaledig till att börja med. Sedan ska han också söka jobb. Just nu ser det lite mörkt ut för oss, vi vill ju inte utsätta Nomi för tårgas i så späd ålder... Om det fortfarande är mycket oroligt i augusti så måste vi nog skjuta upp resan.

hälsningar från familjen Larrea!

Hi and welcome! We are family Larrea and we are on our way to Bolivia this fall. Nina is going to work for the organisation Diakonia and Lucho will be a stay at home dad for a few months while looking for work. Unfortunately the situation in Bolivia has worsened during the last few days som we might have to postpone our trip. Nomi should not be exposed to tear gas at such a tender age!!!